can I make it better?

Det går inte bra med bloggen, jag har inget att skriva, inget som händer.
Skolan rullar på, jag får böcker att läsa av lärare, jag läser om Harry Potter och ser för mycket på How I Met Your Mother.

Lately, I've been going a little crazy.
Det är sant, jag känner mig så nere. Det påverkar folk i min omgivning och mig, och jag gör allt jag kan för att stoppa det, men det mörka tränger sig på hela tiden. I skolan tänker jag på att jag inte vill längre och att jag längtar tills jag kommer hem för då kan jag göra vad jag vill. Typ.

Mamma ringde Ungdomsmottagningen i Uppsala för några dagar sedan och imorgon kommer jag gå tidigt från skolan för att prata med en psykolog därifrån. Därefter kommer jag åka tillbaka till skolområdet för att gå på min första pianolektion på 7 månader! Det känns läskigt och roligt på samma gång, för piano är otroligt lugnande.
Sedan på onsdag så ska Elena och jag (förhoppningsvis) åka till Ekeby och köpa gymkort, äntligen! Och då får jag börja gymma igen, det ser jag otroligt mycket fram emot.
På torsdag tänkte jag även gå ner på stan med Elena för att göra topphemlig business till en väldigt speciell person som fyller år på söndag!

Förresten, om ni inte visste det, så älskar jag animerade Disney-filmer, de är en av de bästa sakerna som finns! Alltså filmer som Wreck-It Ralph, Råttatouille, Turbo o.s.v.
Hursomhelst, idag såg jag Frozen! Jag har sett fram emot att se den otroligt länge och den nådde verkligen upp till mina förväntningar. Det är en sån underbar film och jag mådde lite bättre efter att ha sett den, så man kan säga att det är en feel-good film. Rekommenderas definitivt, om ni gillar såna filmer! Puss

       

It's where my demons hide

Mitt mest använda uttryck är nog 'jag orkar inte'.
Men det är sant. Två dagars vila är för lite, jag behöver mer, annars blir jag trött och ångestfylld.
Och förstör för folk runtom mig.

Jag förstör rätt mycket egentligen. Jag tänker för mycket och tänker på dåliga saker. Har ingen mobil, har ingen att prata med. Det blir för mycket av allt.

Vill inte längre, snälla hjälp.

Vet inte ens längre

Det är ungefär 3 dagar sedan jag kom hem, och det har varit lite tomt här på bloggen.

Jag har träffat Elena och Elisa och kramats, gosat, fikat och lite sånt.

Jag hade fått vara hemma i 18 timmar, och sedan behövde jag gå till skolan, vilket var både stressande och ångestfyllt. Jag var nervös för vad folk skulle säga och tycka, men de var ju bara snälla.

De frågade om jag hade haft det bra, om jag hade gått i skolan där, hur det var i Australien och allt sådant. 

En sak jag som jag har oroat mig för inför att komma hem var att jag skulle falla in i den så kallade skolrutinen. Att vara trött hela tiden, må dåligt, vara stressad och allt. 

Det var andra skoldagen idag och jag känner redan att det räcker, jag är redan inne i den där tråkiga hjulet. Jag hatar det, jag vill kunna variera lite. Det är alltid samma sak i skolan, man suckar åt sitt schema, klagar över lektionerna, mår illa, längtar hem, är trött och så vidare. Dag in och dag ut. 

Jag klarar inte av det, jag behöver variation. O r k a r   i n t e.

Igår kväll var kaotiskt. Jag vet inte ens vad som ledde till det, men rätt som det var var jag och pappa inne i ett bråk. Han bråkade med både mig och min syster och vi skrek och jag var på gränsen till tårar hela tiden. Sedan lugnade det ner sig och jag gick förbi honom senare och han sa 

"Ge mig din telefon." Jag hör det rätt ofta från honom, och jag orkade inte tjafsa emot, så jag gav den till honom.

Han öppnade dörren och kastade ut den. Rakt ut i snön. Rakt ut i mörkret, ut i fucking ingenstans.

Jag försökte öppna dörren och ta in den men han stod i vägen.

Jag grät i 4 timmar i sträck den kvällen.

Satt på badrumsgolvet med blod rinnande från armen. Var ute i en timme med mamma och letade efter mobilen och försökte springa iväg, bort från allting. Jag låg ner i snön och var helt hysterisk.

Usch, glömmer det helst.

Men det ordnade sig. Jag lever ju.

halvgammal bild

Australien-Singapore

De sista dagarna i Australien var fyllda av stress, oro, ångest och tårar, men även rätt mycket skratt.

Jag träffade min bästa vän Ashleigh för sista gången och det är så otroligt svårt att säga hejdå till någon man kommit så nära och man vet att man inte kommer träffa igen på minst ett år. 

Så vi bestämde oss för att det inte var ett Hejdå, utan det var ett Vi ses igen.

Vi kramades och satt och skrev ner namnförslag på YouTube, eftersom hon ville starta en kanal. Vi pratade om allt och inget, om det vi gjort, minnen och livet, ungefär.

Jag kommer sakna dig, Ash.

Jag klarade mig igenom den åtta timmar långa flygresan även fast jag knappt kunde sitta still, och det tog lång tid att till slut hitta en position som var skön och jag kunde vila i.

De hade ett rätt stort urval av filmer och serier och musik så jag använde nästan inte Spotify alls. Jag såg bland annat en film som heter "We're the Millers" med bland annat Jennifer Aniston och Emma Roberts. Det är en Hollywood-komedi tror jag och den var väl rätt rolig.

Jag såg även Dumma Mej 1 & 2 för jag älskar minioner och alla sådana animerade filmer. Jag mår bra av att se sådana filmer. 

Nej usch vad tråkigt jag skriver, vem vill egentligen läsa vilka filmer jag såg på planet?

Bild från Augusti, då jag flög till Australien.

Nu är vi i alla fall i Singapore. Vi stannar här i 3 dagar och bor på ett väldigt fancy hotell med allt för mycket mat i frukostbuffén, pool och cirka 11 våningar. Det är läskigt. Vi bor på 6 våningen och fönstret går att öppna hur lätt som helst. 

Igår kväll mådde jag dåligt. Jag ville spy, jag grät och skakade och jag ville inte någonting längre.

Och en massa tankar letade sig in i mitt huvud.

Dör jag om jag hoppar?

Tänk om jag hoppar på någon?

Förstör det hotellets image om en tonåring hoppar från fönstret på 6 våningen?

Jag blev så rädd för mina impulser. 

Gick in på toan och tog en blöt handduk och duttade i ansiktet för att lugna ner mig. 

Bytte plåster på skärsår, som blev djupare än tänkt och gick och la mig.

Jag ångrar att jag gjorde det. Jag var 2 veckor skadefri och självklart sabbade jag det.

Nu ska jag åka på båttur, tror jag. Ska ta en massa bilder och koncentrera mig på annat än mig själv och mina tankar.

Kram

sing me to sleep

Har inte haft något att prata om. Jag försöker komma på saker jag skulle kunna skriva om, men jag kommer verkligen inte på något, utom att det är två dagar kvar tills vi åker till Singapore och jag har resfeber, dricker (för mycket) te och packar och ser på Disney-filmer.
Det blir alltså 9 timmars flyg till Singapore, där vi stannar i 3 nätter och sedan 13 timmars (åh herregud) flyg till Frankfurt och sedan Sverige. Sammanlagt cirka 25 timmar på flygplan.
Usch, vill inte ens tänka på det.
Jag brukade älska att åka flygplan då jag var liten, för jag gillade att springa omkring i gångarna och jag gillade att stödja händerna på folks handstöd, på sidorna av sätena och sedan liksom ta ett språng framåt och sedan göra samma sak 200 gånger, ända tills jag var på väg in i första klass-sektionen och en flygvärdinna satte stopp för det.
Jag gör inte sånt längre.

Jag vill skriva. Men jag får inte fram något. Vill skriva om min dag, vill att mina dagar ska vara händelsefulla och roliga, men de går oftast ut på att jag klagar över något och sedan ser på film resten av dagen och pratar med folk i Sverige.
Var på stan för sista gången igår. Jag köpte ett fint hårband och en kick-ass plånbok med nitar som jag tycker ofantligt mycket om, även fast vi inte har plats med mer packning. Har redan använt båda idag.
Jag längtar efter Elena och Elisa. Vill krama dem och vill berätta för Elena att allt kommer bli bra. vill säga så mycket saker, men jag kommer få stopp i halsen.

Är rädd för vad jag kommer göra med ångesten som jag känner blir starkare för varje dag.
Kämpar emot självskadetankar varje dag och är 2 veckor skadefri, vill så gärna slippa detta och jag ångrar att jag ens startade. Men det gör väl alla, någon gång.

är det här jag ska lägga in en sarkastisk white-girl kommentar?

I can not sleep, I can not dream tonight

Jag har varit på skollov i exakt 2 veckor och 2 dagar och jag har inte gjort något produktivt alls, utom att kanske packa och fotografera till min instagram och mammas blogg.
Jag har läst om The Fault In Our Stars, som är skriven av John Green och om ni inte har läst den är den definitivt värd att läsa. Boken är skriven ur huvudpersonen, Hazels synvinkel och hon har lungcancer (kommer inte ihåg vilken typ...) och hon träffar Augustus Waters, en otroligt attraktiv och intelligent människa som också hade cancer, och därav bara har ett och ett halvt ben kvar.
Boken är underbar och fick mig att fälla en tår eller två (fem kanske) och filmen kommer ut i juni och jag kan inte vänta. Åh, John Green är så bra!

Det är 11 dagar tills jag kommer hem, och 6 dagar kvar tills jag åker härifrån.
Jag har varit i Australien 8 gånger i mitt liv och om man lägger ihop alla de gångerna blir det ungefär 3 år. Ja, jag gillar att räkna dagar, år och månader, även timmar. Ja, jag har för mycket tid över. :-)
Från augusti har jag varit här i 142 dagar och det har varit rätt så fantastiskt egentligen, om man bortser från hur jag mår psykiskt. Jag har fått gå i skola här, jag har fått bättre betyg än jag fick hemma och jag har fått möjlighet att sitta ute för att kunna koncentrera mig bättre och jag har fått tillgång till det material som behövs för att jag ska kunna lära mig bättre och snabbare.
Ta åt er av det, svenska skolan.
Har träffat så fina människor här som alla är snälla och omtänksamma och har kommit nära och som jag kan prata om personliga saker om. Hoppas jag kan hålla kontakten med dem när jag åker hem.
Blir ångestfylld av bara tanken av att åka hem och nu är det så jävla nära. 5 månader har gått så otroligt fort. Om det inte var för vissa människor hemma, skulle jag hellre stanna.

Idag åkte jag till ett shoppingcentrum med två kompisar och efter ett tag blev det bara för mycket. För mycket folk, för smala skyltdockor, för högt ljud, allt. Jag ville inte äta och jag ville hem och hade ont i huvudet. Köpte dock en Nivea läppbalsam som håller ens läppar fuktade i torr luft (flygplan etc) så jag inte får ännu mer finnar när jag flyger.
Har packat ner väldigt mycket kläder idag och då behövde jag välja vilka kläder jag inte alls ville ha mer som kan åka direkt hem och det var jäkligt svårt att bestämma, då jag har en otrolig beslutsångest.
Tänk om jag ångrar mig? Tänk om jag ska ha den här tröjan? Nä, jag kommer aldrig våga ha en tröja som visar magen, inte ens en liten bit, finns inte på världskartan.
Men det gick bra till slut!

Förlåt för detta otroligt meningslösa inlägg men här får ni lite bilder som jag tagit nyligen, kram!

la upp denna på tumblr, ni kan hitta den någonstans här

fick bara skitbilder från nyår