Vet inte ens längre

Det är ungefär 3 dagar sedan jag kom hem, och det har varit lite tomt här på bloggen.

Jag har träffat Elena och Elisa och kramats, gosat, fikat och lite sånt.

Jag hade fått vara hemma i 18 timmar, och sedan behövde jag gå till skolan, vilket var både stressande och ångestfyllt. Jag var nervös för vad folk skulle säga och tycka, men de var ju bara snälla.

De frågade om jag hade haft det bra, om jag hade gått i skolan där, hur det var i Australien och allt sådant. 

En sak jag som jag har oroat mig för inför att komma hem var att jag skulle falla in i den så kallade skolrutinen. Att vara trött hela tiden, må dåligt, vara stressad och allt. 

Det var andra skoldagen idag och jag känner redan att det räcker, jag är redan inne i den där tråkiga hjulet. Jag hatar det, jag vill kunna variera lite. Det är alltid samma sak i skolan, man suckar åt sitt schema, klagar över lektionerna, mår illa, längtar hem, är trött och så vidare. Dag in och dag ut. 

Jag klarar inte av det, jag behöver variation. O r k a r   i n t e.

Igår kväll var kaotiskt. Jag vet inte ens vad som ledde till det, men rätt som det var var jag och pappa inne i ett bråk. Han bråkade med både mig och min syster och vi skrek och jag var på gränsen till tårar hela tiden. Sedan lugnade det ner sig och jag gick förbi honom senare och han sa 

"Ge mig din telefon." Jag hör det rätt ofta från honom, och jag orkade inte tjafsa emot, så jag gav den till honom.

Han öppnade dörren och kastade ut den. Rakt ut i snön. Rakt ut i mörkret, ut i fucking ingenstans.

Jag försökte öppna dörren och ta in den men han stod i vägen.

Jag grät i 4 timmar i sträck den kvällen.

Satt på badrumsgolvet med blod rinnande från armen. Var ute i en timme med mamma och letade efter mobilen och försökte springa iväg, bort från allting. Jag låg ner i snön och var helt hysterisk.

Usch, glömmer det helst.

Men det ordnade sig. Jag lever ju.

halvgammal bild