2013-2014

Jaa.. Vad hände egentligen?

Jag vet inte hur jag ska beskriva 2013. Det har hänt så mycket. Kan rada upp några saker som jag har gjort under året som är värda att nämna.

-Hittat ny musik att lyssna på

-Flyttat till Australien (Augusti 2013-Januari 2014)

-Träffat nya människor

-Börjat kolla på nya serier

-Läst nya böcker

-Bytt "stil" ett antal gånger

-Haft ordentliga bråk med vänner

-Haft ordentliga jävla ångestattacker

-Skrattat tills jag gråtit

-Gråtit tills jag skrattat

-Skaffat twitter

-Börjat använda Tumblr ordentligt

-Överlevt. Jag har fan överlevt detta kaosiga år.

Och rätt mycket andra saker, som jag säkert kommer komma på senare och tänka fan, det skulle jag sagt.

Mitt förra nyårslöfte var att aldrig skära mig igen. Haha.

Detta år har jag inga nyårslöften, man blir ändå bara besviken, men jag tänker försöka leva och försöka njuta av livet. Jag ska kanske gå till psykolog nästa månad och få hjälp, det beror på vad mina föräldrar bestämmer.

Så, till alla er som varit med mig detta år, tack! Även om jag varit otroligt jobbig och betett mig dåligt :3

Kram på er, ta hand om er och bli inte helt galna, gör inget ni kommer ångra inom en vecka! 

barnvakt & jobbiga tankar

Barnvaktar fyra ungar idag och det är egentligen inget stort jobb, då jag bara sätter killarna framför Disney-filmer och tjejerna ser på en film med orealistiskt smala brudar med grön hy (Monster High heter det visst.) 

Jag och min mamma är mitt inne i ett bråk just nu, eller vi pratar inte så mycket, på grund av något som hände igår. 

Jag hade panikångest. Grät, skakade, visste inte vad jag skulle göra, trodde jag skulle kvävas, kunde nästan inte andas, tryckte på bröstet hårdare än någonsin. Min mamma stod utanför och sa: "Gör du något dumt, slår jag dig så hårt att din hjärna flyger ut ur örat." (Hon har aldrig slagit mig, men bara ett hot som detta.)

Min mormor och morfar är här, de är från Ungern, och mamma ropar ut över hela huset, inför mina syskon och alla, 

"Ja men ni förstår: Fanni skär sig då hon blir upprörd!"

"Visste ni det?"

Pappa försökte lugna ner henne och hon ropar: "Ja, men visste du inte det?!"

Jaa, rätt mycket aggressionsproblem där. Eller problem med vad/när man ska säga något. Men det blir bra. Det blir det alltid, 

Jag är van med att vi bråkar i familjen dock. Det känns alltid som om att det är mitt fel. 

Men det är det väl, egentligen. Om jag inte blivit så jävla fuckad och varit så ångestfylld och jobbig hade vi kunnat ha det bättre och lugnare.

Ska nog göra mitt jobb nu. Alltså att ta hand om barnen. 

Introduction

Jaha, då började jag skriva igen.

Det är inte min första blogg, och jag vet inte vad som hände med andra bloggen. För lite läsare kanske?

Eller så tappade jag intresset för att skriva. Skulle inte förvåna mig, jag kan inte koncentrera mig på mer än en sak längre än ungefär 10 minuter.

Hursomhelst, mycket har förändrats sedan jag hade första bloggen, men jag tänkte lite snabbt beskriva mig själv, bara för att det inte finns något annat att skriva om.

Jag heter Fanni och jag har funnits på denna planet i 14 år, sedan september, och jag bor i Australien. När jag inte bor i Australien bor jag i Uppsala (usch). Jag gillar att spela gitarr och piano, se på serier, lyssna på musik, läsa och vara inne på tumblr. Fotografi är också ett stort intresse.

När/om jag blir äldre skulle jag vilja bli artist eller skådespelare eller något inom ämnet konst.

Jag kämpar med självskadebeteende, ångest, allvarliga koncentrationsproblem och allt för starka impulser, dygnet runt och oftast vet jag inte vad jag ska göra, jag blir virrig och överstimulerad och det slutar med självmordstankar. 

Det här kommer nog bli en rätt personlig blogg och kanske väldigt tråkig, men jag hoppas i alla fall att någon liten filur hittar hit och tycker om det jag skriver och visar intresse.

Kram på er ~